First time!
Ja ha ja.. då var min offentliga blogg "oskuld" tagen!! :) Visst har jag skrivit dagböcker på olika communitys, men nu va d nog dags att ta steget längre. Känns mer personligt såhär. :)
Ja, vem e jag o var kommer jag ifrån o vad gör jag på denna planet??
Jag heter Jenny då... Har en dotter (Freja) på 4 år, och en pittbull/amstaff tik (Ziwah) på 9 månader. Vi bor i ett samhälle utanför Lysekil sen 2 år tillbaka, men har bott i Gbg innan. Flyttade därifrån av olika anledningar, men mest för att komma närmre min far o mina dåvarande vänner. Men tiderna har förändrats sen dess.. man har förlorat många vänner, men oxå vunnit ett par nya. Visst saknar jag den tiden jag hade med de vänner jag hade då, vi hade mkt roligt ihop. Många utflykter, många fester o mååååånga många filmkvällar. O gemenskapen var fin. Men som i alla små samhällen blir det intriger och osämja, och vissa går inte att laga. :( Tyvärr... men fina minnen bär jag med mej, och erfarenheten oxå. Man har lärt sej mkt om sej själv, och insett att allt inte var alla andras fel.. jag har min beskärda del i det hela med. Och har därmed lärt mej att hantera situationer på andra sätt, när de väl dyker upp. Jag är mer rak, jag försöker lyssna mer o ta till mej, men det tar en liten tid innan man inser vad man gjort för fel.. eller om det var jag som hade rätt. Ah.. det där med att vara sej själv och stå för vem man är.. det är fan inte lätt alltid. Men jag lär mej mer o mer för var dag. O det må gudarna veta.. jag har inte haft ett lätt år som gått.
I korta drag... jag har förlorat många vänner, vunnit nya, ekonomin är i bott, men kämpar febrilt för att få det bättre.. och ser en ljusning nu.. romanser har kommit o gått, men är inte så beroende av att ha någon längre som ja va förr.. men kärlek saknar man självklart, men får ut mkt av mitt barn och min hund o vänner. Så jag klarar mej rätt så fint ändå. :) Förlorat jobb pga min psykiska hälsa, men försöker vända den trenden nu.. och det verkar som sagt ljusare. Förlorade 2 vänner till jordelivet förra året oxå, mkt tragiskt och sorgligt. Som om inte världen har nog med tråkigheter. Jag blev faster en en gång, till en underbar Ronja :) JAg skaffade en ny hund, Ziwah.. sålde min andra hund.. Lotuz... Jag har kämpat fram o tebax med min dotters far, inte förhållande mässigt.. utan på andra plan. Det tar mkt energi från mej och oss, och hoppas att en vacker dag att det kommer förändras, att han blir en bra människa. Är nog allas mammors dröm, som har det förflutna med sitt barns far.. att allt kommer lösa sej o att rutiner skapas. Men men.. hoppet är det sista som lämnar människan e det sagt.
Ja.. men nu iaf.. nu har jag så smått börjat jobba igen, blivit inringd till hamnen i Lysekil igen.. o ska jobba måndag tisdag nästa vecka iaf.. o det känns så jäkla gött. Sen blir det antagligen en praktik på en industri som jag har trolig chans till jobb på, om de finner mej behövd. Och det ska jag visa dem att jag är!!!!! Nu jävlar alltså!!! Hehe..
Sen har jag även sökt till svetsutbildningen i höst, oxå en sak jag hoppas på. Så man ahr en plan B om allt annat skiter sej. Men ett fast jobb är ju det mest optimala, för ekonomins skull just nu. *håller tummarna*
Ja, om två veckor fyller min dotter 4 år... 6e juni.. tiden går satans fort. Fattar inte vart tiden tog vägen? Funderar på det här med kalas. Förra året hade vi ett jättefint kalas för min dotter hemma hos oss. Solen sken, det var tokvarmt o barnen badade i poolen. Men hur blir det i år?? Allt är så himla komplicerat nu, bara för att vi mammor inte kan hålla sams... tillomed har min dotter sagt till mej att jag får INTE va me på kalas. Det har satt sej så hårt i henne att jag får ha ett krig me henne innan vi ska på kalas hos någon annan, i vår familj tex. O det e illa.. men men.. lika bra att hon vänjer sej.. för när hon blir äldre så kommer jag inte vara med då heller så...
Funderar på vilken tid man ska ha kalaset, har fått reda på att det ska vara stor fest för 2 st som jag inte umgås längre med, just den dagen oxå... så ja vi får väl se om det kommer några barn till Frejas kalas. Men det märks.. Men hon blir nog mkt ledsen om inte hennes kille Basse kommer iaf.. Men vi syr alltid ihop något. :)
Nu är jag hos min vän i Stenungssund, hon mår inte så bra just nu och jag tar hand om hennes dotter o min här nu på morgonen. SKa väl ta o gå ut kanske.. men ja vet inte.. är lite seg ja me. Somna här i soffan inatt.. o man sover alltid lite konstigt i soffan.. hehe..
Men iaf.. nu är ja me i gänget jag med! O puss på er allihopa.. o hoppas ni får mkt nöje av min läsning! :)
Ja, vem e jag o var kommer jag ifrån o vad gör jag på denna planet??
Jag heter Jenny då... Har en dotter (Freja) på 4 år, och en pittbull/amstaff tik (Ziwah) på 9 månader. Vi bor i ett samhälle utanför Lysekil sen 2 år tillbaka, men har bott i Gbg innan. Flyttade därifrån av olika anledningar, men mest för att komma närmre min far o mina dåvarande vänner. Men tiderna har förändrats sen dess.. man har förlorat många vänner, men oxå vunnit ett par nya. Visst saknar jag den tiden jag hade med de vänner jag hade då, vi hade mkt roligt ihop. Många utflykter, många fester o mååååånga många filmkvällar. O gemenskapen var fin. Men som i alla små samhällen blir det intriger och osämja, och vissa går inte att laga. :( Tyvärr... men fina minnen bär jag med mej, och erfarenheten oxå. Man har lärt sej mkt om sej själv, och insett att allt inte var alla andras fel.. jag har min beskärda del i det hela med. Och har därmed lärt mej att hantera situationer på andra sätt, när de väl dyker upp. Jag är mer rak, jag försöker lyssna mer o ta till mej, men det tar en liten tid innan man inser vad man gjort för fel.. eller om det var jag som hade rätt. Ah.. det där med att vara sej själv och stå för vem man är.. det är fan inte lätt alltid. Men jag lär mej mer o mer för var dag. O det må gudarna veta.. jag har inte haft ett lätt år som gått.
I korta drag... jag har förlorat många vänner, vunnit nya, ekonomin är i bott, men kämpar febrilt för att få det bättre.. och ser en ljusning nu.. romanser har kommit o gått, men är inte så beroende av att ha någon längre som ja va förr.. men kärlek saknar man självklart, men får ut mkt av mitt barn och min hund o vänner. Så jag klarar mej rätt så fint ändå. :) Förlorat jobb pga min psykiska hälsa, men försöker vända den trenden nu.. och det verkar som sagt ljusare. Förlorade 2 vänner till jordelivet förra året oxå, mkt tragiskt och sorgligt. Som om inte världen har nog med tråkigheter. Jag blev faster en en gång, till en underbar Ronja :) JAg skaffade en ny hund, Ziwah.. sålde min andra hund.. Lotuz... Jag har kämpat fram o tebax med min dotters far, inte förhållande mässigt.. utan på andra plan. Det tar mkt energi från mej och oss, och hoppas att en vacker dag att det kommer förändras, att han blir en bra människa. Är nog allas mammors dröm, som har det förflutna med sitt barns far.. att allt kommer lösa sej o att rutiner skapas. Men men.. hoppet är det sista som lämnar människan e det sagt.
Ja.. men nu iaf.. nu har jag så smått börjat jobba igen, blivit inringd till hamnen i Lysekil igen.. o ska jobba måndag tisdag nästa vecka iaf.. o det känns så jäkla gött. Sen blir det antagligen en praktik på en industri som jag har trolig chans till jobb på, om de finner mej behövd. Och det ska jag visa dem att jag är!!!!! Nu jävlar alltså!!! Hehe..
Sen har jag även sökt till svetsutbildningen i höst, oxå en sak jag hoppas på. Så man ahr en plan B om allt annat skiter sej. Men ett fast jobb är ju det mest optimala, för ekonomins skull just nu. *håller tummarna*
Ja, om två veckor fyller min dotter 4 år... 6e juni.. tiden går satans fort. Fattar inte vart tiden tog vägen? Funderar på det här med kalas. Förra året hade vi ett jättefint kalas för min dotter hemma hos oss. Solen sken, det var tokvarmt o barnen badade i poolen. Men hur blir det i år?? Allt är så himla komplicerat nu, bara för att vi mammor inte kan hålla sams... tillomed har min dotter sagt till mej att jag får INTE va me på kalas. Det har satt sej så hårt i henne att jag får ha ett krig me henne innan vi ska på kalas hos någon annan, i vår familj tex. O det e illa.. men men.. lika bra att hon vänjer sej.. för när hon blir äldre så kommer jag inte vara med då heller så...
Funderar på vilken tid man ska ha kalaset, har fått reda på att det ska vara stor fest för 2 st som jag inte umgås längre med, just den dagen oxå... så ja vi får väl se om det kommer några barn till Frejas kalas. Men det märks.. Men hon blir nog mkt ledsen om inte hennes kille Basse kommer iaf.. Men vi syr alltid ihop något. :)
Nu är jag hos min vän i Stenungssund, hon mår inte så bra just nu och jag tar hand om hennes dotter o min här nu på morgonen. SKa väl ta o gå ut kanske.. men ja vet inte.. är lite seg ja me. Somna här i soffan inatt.. o man sover alltid lite konstigt i soffan.. hehe..
Men iaf.. nu är ja me i gänget jag med! O puss på er allihopa.. o hoppas ni får mkt nöje av min läsning! :)
Kommentarer
Trackback
