som vanligt.... fast ändå inte...
Ja hejsan svejsan... har en hel del att skriva om .. så det kommer ta en stund detta... men måste få ut det ur mitt system så att säga..
just nu sitter ja vid köksbordet, lyssnar på vinnarbidraget från eurovision finalen som ljuder ur radion just nu. Hundarna ligger i soffan o slappar.. Freja har gett upp tjatandet om att få spela tv spel och gått upp på sitt rum. Vill igentligen att hon ska gå ut, men hur kul har hon ute själv?? Inte alls kanske.. måste finna energi till att göra något med henne sen. vill ut o kolla efter svamp o bär.. kanske ska vänta tills älskling är hemma efter jobbet igen.. hmmm.. mkt tankar..
allmänt idag mår ja skit.. tror ja lider av feting PMS o samtidigt har vart med om en jävla massa skit den senaste månaden så ja spyr snart... men men.. jag tar mej igenom detta oxå precis som alla andra gånger.. vissa är bara ämnade för att ha problem runt sig.. o ja e en av dem.. i perioder! :( Även om ja inte vill ha skit runt mej så dras det till mig på nått sätt. Men vi ska börja i rätt ände.. så jag får ur mej allt i rätt ordning..
och den som inte har orken att läsa nu.. bör sluta nu.. för ja skriver av mig och vill man läsa och sen sitta o klaga på hur jag sköter mina problem eller inte.. då har man inte här o göra.. läs gärna, ha en åsikt.. men jag gör som jag gör.. och alla val är inte de bästa som jag gjort under åren och även de man fortfarande gjort och gör.. ni kommer förstå längre in i bloggen.
So.. here it goes...
IHOPFLYTT
Ja.. jag och min älskade karl Mathias flyttade ihop den 21e oktober 2010.. det var inte smärtfritt direkt som sagt. Det var ex som spökade i hans liv som förstörde mkt bra stämning och min tro på detta förhållande. Jag tvekade väldigt väldigt länge. Vi hade nästan ingen gemensam inkomst hela hösten/vintern... vi fick vända på varenda liten krona för att överleva.. men vi klarade det... tack o lov så fick vi in extra pengar i omgångar i takt med att valparna blev sålda under hösten. Sen att Mattias fick tatto kunder hjälpte oxå till väldigt mkt. Annars vet i fan hur detta hade slutat. Ju kallare det va ute, desto högre elräkningar.. upp mot nästan 4000 i månaden ett tag.. det var hårt... det resulterade i att vi inte kunde hämta Wilma (Mathias dotter) som bor uppe i dalarna med sin mor under hela första 5 månaderna nu 2011.. och det tog hårt på Mathias oxå.. plus att Freja inte träffade sin far heller.. och hade inte gjort sen oktober 2010. Då allt sket sej totalt.. det kommer vi till senare oxå.. Men nu har vi det bra ihop, jag o Mathias o Freja.. Och Wilma när hon är hos oss. :) Under Mathias arbetslösa period så slet han som ett djur här hemma istället. Fällde träd efter träd.. vi fällde alla de stora granarna vi hade utanför huset oxå.. och det var häftigt kan ja säga.. men kämpigt... han var så otroligt duktig. Han har fixat inne i rummet där vi hade valparna och renoverat det och satt upp stärkande vägg oxå.. så nu ska vi bara måla om därinne, så är det klart oxå. :) Jag jobbade för en städfirma, och det var ett kämpigt jobb och jag mådde inte bra under en lång period där. Hade valpar att ta hand om först och främst.. sen barn, ett förhållande som vi försökte få att fungera, sen åka till jobb o försöka sköta det.. allt sket sej ett tag där kan man säga. Men nu så har vi det okej iaf.. :)
ABORT
I denna period under hösten.. så gjorde vi ett dumt val, i tron att allt skulle lösa sig direkt med jobb för Mathias när han flyttat hit. Han blev lovad jobb, men fick aldrig det till slut iaf.. vi valde att bli med barn. Och det blev vi oxå.. jag totalförändrades såklart.. för min kropp och hormoner fungerar inte som det ska kan man säga... jag ökade i vikt o en rasande fart.. 15 kg la ja på mej.. mådde skit för det.. var osäker på förhållandet, vi hade inga pengar, och jul och nyår kom.. vi hade en helvetes jul oxå.. då mathias väntade sej att få ned sin dotter till jul, så blev det ej så.. och tur var det nu i efterhand.. för Freja låg i världens magsjuka under hela julen. :( Jag mådde skitilla under hela den gravida perioden.. var trött.. gjorde absolut ingenting hemma nästintill.. och Mathias fick inget jobb. Inte jag heller för den delen... Det slutade med att jag beställde tid för abort.. i januari gjordes den, och det är bland det värsta jag gjort. Hemma dessutom och det var en sån smärta som inte går att förklara... som att föda barn, fast utan lyckan.. :( och smärtan kommer man ihåg... jävlar i min själ.. never again!!!!! Men det var ett bra val såhär i efterhand, för vi hade ingen inkomst.. jag mådde inte bra.. vi var inte säkra som par.. och allt var upp och ned. Men skulle vi behållt det, hade det kikat ut nu i augusti.. och visst, man tänker ofta på vad det hade blivit.. och vet att det hade fått en fantastisk far. Men vi har ju inte gett upp planer om barn.. den som lever får se när det ploppar ut en liten underbar varelse. :)
OPERATION
Bara en vecka efter aborten.. så blev jag opererad oxå.. tog bort lymfköttlar och det var inte en trevlig upplevelse heller. Hade jätteont i flera veckor i såret.. blev sövd och det är inte fräckt heller.. var helt handikappad.. och gick som en zombi den första veckan efter där. Fick äta smärtstillande jättelänge tills såret läkt. Jag är livrädd för sprutor, så att ja ens klarade av när de satte narkoskanylen.. det är ofantligt. 31 år gammal och gråter som ett litet barn när en spruta kommer fram.. helt sjukt. Men sån är jag.. det går aldrig ur mej tyvärr.. :( Men nu är såret läkt.. jag har ett decimeter långt ärr på halsen och ser ut som ja vart i knivslagsmål där... det skall tonas ned, men tror inte det gör det. Jag kan inte klia rätt på ärret, för då gör det ont och det känns obehagligt fortfarande om ja kommer åt det. :S Men skit som man får leva med...
VIKTEN
Som sagt, så gick jag upp ytterligare 15 kg under graviditetsperioden och ihopflytt osv... och lyckades nu o våras gå ned 8 kg av dem med hjälp utav promenader och GI kost. Men sen hände något... vi hade inte råd med gi mat till mej just då, det blev kalas på kalas... sen dog det ut. Och min motivation försvann.. jag är sån.. en periodare.. är jäääävligt ihärdig en period.. och sköter kost och allt.. sen dör det bara av. Jag har inte gaist till att stå på mej.. där är ja så jävla svag så det finns inte.. jag kan verka hård utåt.. men är så jävla skör inombords så det finns inte. Och minsta lilla motgång kan sänka mig totalt.. inte lika hårt nu som förr.. men när det kommer till att kämpa med min kropp och vikt.. där tappar jag tålamodet och ger upp helt enkelt. Man sitter och klagar över sitt jävla fett o feta röv o hit o dit.. men gör man något åt det sen då? Nej.. för man är så jävla lat.. och sen tycker ja det e så jävla orättvist.. att vissa människor ska behöva kämpa sönder sej för att ens få känna på liiiite utav känslan av att vara snygg i formen.. medans andra bara kan pusta ut lite luft och kissa lite så går de ned 5 kg på en dag. Orättvist med olika DNA.. men man får bara gilla läget. Sitter man där och mölar i sig gottesaker och inte tänker på portioner eller äter regelbundet, vilket jag alltid gjort annars.. ätit regelbundet... så får man ju skylla sig själv. Ingen sitter där med en tratt o maler ned det i halsen på en lixom.. Sen att man bor ihop med en (lr två) som kan äta precis vad som helst utan att gå upp ett gram.. det gör inte saken lättare. Hade de vart så att han oxå hade behövt tappa några kilo.. hade vi kunnat göra det ihop och stöttat varann.. det hade vart så mkt lättare. Men men.. får väl ta tag i mig själv igen.. den 30e augusti så öpnnar Sportlife i Lysekil, sägs det.. och då ska ja börja där. Längtar efter och saknar att gymma o träna olika pass. Så ja.. Här sitter man.. väger alldeles för mkt, klagar alldeles för mkt o gör alllldeeeeles för lite åt saken.
FREJA
Min underbara dotter. Hon är 6 år nu. Och börjar "Nollan" som det heter till hösten nu. Hon är så stor, och jag hinner inte med i hennes tempo alltid. Hon har så roliga uttryck och pratar o tjatar i ett. Hon har mkt energi, men gillar att sova länge. :) Hon har så mkt kärlek i sin kropp. Och jag försöker göra allt man orkar som mor. Och utan sin far i sitt liv, krävs det lite extra utav mig som mamma. Men Mathias har axlat fadersrollen ganska bra gentemot henne. Det är inte lätt att handskas med ett barn som inte är sitt egna, man är van vid ett beteende hos sitt egna barn.. och det är oftast inte likt det andra barnets. Freja är sååå mkt mer på sååå många plan än vad Wilma är.. dessutom är Freja 2 år äldre och har en helt annan starkare vilja ju äldre hon blir. Och det har hon iof haft alltid.. hon har haft och får fortfarande såna vredesutbrott när hon inte får som hon vill. När hon va liten kunde hon skrika i 45 minuter i sträck.. som sen slutade i total matthet utav henne sen. Medans Wilma gråter som en gris när hon blir trött, hon säger inte mkt när hon inte får som hon vill.. utan följer bara reglerna och gör oftast som man säger. Hon behöver igentligen bara påminnas om vad hon skall göra istället för det hon gör för tillfället. Medans Freja verkligen trotsar på riktigt! Men sen är Freja på hemmaplan, och Wilma har andra beteenden hemma hos sin mor.. precis som alla barn har hos sina föräldrar. Men Freja är en mkt kärleksfull docka.. och jag får ofta beröm för hur underbar hon är och hur go hon är. Har jag då misslyckats med min uppfostran?? Jag tror inte det iaf.. men man är aldrig perfekt som förälder.. man gör många fel under åren.. och man tvivlar ofta på om man är en bra förälder....men i slutändan så vill man bara sitt barn väl. Den som är en funtad förälder väljer ju sitt barn i första hand i alla lägen. Sen finns d ju dårar som prioriterar annat.. och det kommer vi oxå till sen.
WILMA
Hon är en från början när ja träffade henne en mkt blyg och pappig liten tjej. Men ju mer man lärt känna henne, har hon så många fler roliga egenskaper. Uttryck o beteende. :) Numera är hon en så framåt o kontakt tagande tjej.. hon börjar hoppa på ett ben o vill att man ska titta på henne när det är någon ny i närheten. :) Vi har som sagt inte kunnat ha henne under hela våren iår, men under hela juni var hon hos oss.. och vi hoppas på att få ned henne snart igen. :) Hon och Freja leker så fint ihop, och de älskar varann som systrar. Och det e jättekul att se och iakta. Och Freja är lite av en lill mamma o leder Wilma överallt i alla lekar.. och det blir tillslut motstånd från Wilma oxå. :) För hon är bestämd när man lyssnar på avstånd. :) De är underbara dessa varelser. :) <3
BÄSTA VÄNNER??
Nu börjar vi närma oss nutid, lr va man ska säga.. den senaste månaden har det hänt en jäkla massa skit kan man säga.. och bland annat med en utav mina bästa vänner som ja en gång har haft. Vi har drygt 7,5 år bakom oss.. och har haft våra bråk och konflikter.. men alltid klarat ut dem. Men denna gång tror ja inte det kommer bli löst. I mina ögon har hon gjort ett dåligt val, och kunde inte hantera min ilska över det. Och det resluterade i hårda ord emot varann och elaka påståenden från hennes sida gentemot min oxå. Hon anser alldeles säkert att jag betett mig illa oxå.. och det gjorde jag oxå med all säkerhet. Men när man blir påhoppad som dålig mor etc.. då slår det slint. För det e d värsta man kan säga till någon, som dessutom kämpat sig igenom alla år av motgångar. Så ja.. vår vänksap avslutades, jag mådde och mår skit för det.. för inget man vill lixom.. men ibland är det de bästa då man har så mkt konflikter hela tiden och den ena inte känner sej uppmärksammad 24/7 utav mej tex. Då blir det som det blir.. vi matchar inte längre och så är det i relationer under hela livet. Man får olika värderingar under åren... och ibland så klaffar inte de. Och då blir det som det blir... tyvärr. :(
VÄNNER...
Under all denna uppståndelse så fick jag däremot en ny(gammal) vänskap att väckas till liv, och bara genom att prata ut om saker o ting.. så gick en del ljus upp för oss. Och det känns skönt! <3 Hon vet vem hon är <3 Sen har jag kommit mina goa vänner här i Brastad närmre igen. Och det värmer faktiskt! <3 Vi har oxå haft våra resor genom åren, men vi har rett ut allt sådant och nu umgås vi på ett goare plan än innan. Och jag inser ju att jag inte alltid betedde mej bäst i alla lägen där oxå.. och försöker undvika att betee mej så som då.. men man är ju bara människa och om jag faller tillbaka i ett visst beteende, önskar ja att någon leder mej rätt på vägen igen.. även om jag då blir lite kinkig.. så ger det bättre utdelning i slutändan. :)
JOBB
Mathias fick sej ett jobb till sist.. och det kom inte en dag försent. :) Men anställningen varar bara till september som vi vet nu... men vi hoppas ju på att han får fast, för de behöver fler anställda.. och han verkar ju få bra kritik där. Jag själv har fått ett vikariat och är hemskt nöjd med det oxå.. men ser ju helst att man har en fast tjänst såklart. :) men jag letar vidare och hoppas på det bästa. :=)
SMÅSKIT
Lite mer gnäll nu då.. förra fredagen.. den 8e juli.. åkte vi för att köpa en begagnad diskmaskin.. den skulle fungera felfritt.. jodå.. visst sörrö.. kommer hem.. kopplar in skiten.. funkar den? Nej... då är backventilen paj.. så antingen får vi inhandla en ny sådan.. eller en ny diskmaskin.. suck.. annars så fungerar den... jäääävligt irriterande bara. För ja haaaaatar att diska, det e det värsta jag vet.. o den som känner mej.. vet att det oftast står disk i diskhon.. bara för att ja oooorkar inte med det. haha.. men stör man sej på det när man är här.. så får man hemskt gärna diska för mej.. hahaha...
MR DNA
Ja ni.. han va här på besök här förra veckan. Jag kan täääänka mig att det var delade meningar om den saken inom allmänheten som visste om detta. Jag vet ju hur snacket går lixom... men det gick ju faktiskt bra.. de 2 första dagarna... :S Då fick Freja lite utav den uppmärksamhet hon ville ha, men han var inte riktigt som han bör ändå. Telefonen KLISTRAD i handen, jag fick i vanlig ordning påminna honom om fokusen på Freja. Sen eskalerade det hela med att han blev mer deppad, tjafs med den han va inneboende hos, hunden kastrerades, mitt tålamod dog.. och han blev apatisk. Sen kommer det fram då.. (vad förvånade alla kommer bli nu.. not!) att han minsann tagit "skit" i helgen som var, dagarna innan han kom hit. suck.. och är då hans kropp van vid att ha en viss del av tex cannabis lr liknande i sin kropp.. o sen helt plötsligt inte.. ja ni fattar.. avis i mitt revir. INTE OKEJ! Det hela resulterade iaf i att vi hamna i världens jävla bråk. Han respekterade inte mina regler, att hans barn va i närheten, att hundarna va sönder stressade.. och jag fick kroppsligen putta ut honom ur mitt hem och ringa hit min älskade älskade bror Jörgen! Han har alltid lyckats lugna ned mr DNA annars.. men inte denna gången.. eller jo.. Mr DNA va ju mer lugn än innan.. men han skylde inga medel till att dämpa sina olämpliga ord och uttryck gentemot mej, trots att Jörgen satt där. Till slut fick ja iväg freja till en kompis så hon fick annat att tänka på, för hon va på övervångingen och såg på tv och målade... så hon slapp se allt skit! Sen kom farbror blå och hämtade MR DNA och körde bort honom och den stackars hunden härifrån. Jag ville behålla hunden här, för att få ordning på honom och sen omplacera honom.. men MR DNA vägrade.. och nu i efterhand har ja kommit på att hunden fortfarande är reggad på mig som uppfödare, för några jordbrukspapper är inte inskickade ifrån hans sida. och nu.. strosar MR DNA runt i GBG och bor på centralstation, trappuppgångar etc och proppar i sig det ena efter det ena.. och har mage att påstå att det är en bra miljö för hunden.. som DESSUTOM ÄR nykastrerad. Det är så synd om honom, hunden alltså.. och bara de dagar han va här.. tydde han sig till mig.. för han fick rutiner här.. han fick känna flockkänsla o trygghet... han fick kärlek och regler.. jag tog hand om honom mer än va MR DNA gjorde då han bara låg o va deppad. Vilket vittnen kan intyga som mötte honom oxå.... Ne.. ja e så frustrerad.. Han lider av sjukdomar som måste diagnosiseras och få rätt medicinering.. han måste läggas in på hem, lära sig leva normalt liv och komma ifrån det helvetet han är i.. vi erbjöd honom logi tills han kommit på fötter igen, men de händerna bet han i.. som födde honom denna vecka som var... "bildligt talat" och sen pissar på allt vad respekt heter gentemot sina barn, hund o medmänniskor. Så just nu har ja en dotter som är så frustrerad inombords, för hon tror inte att hennes far gillar henne.. och är arg för att han var dum mot sin mamma så mamma börja gråta. Allt vår energi går åt till här nu är att få henne känna sig älskad, mer än någonsin... och att hon vet vem som verkligen gör det! Hon säger pappa till Mathias nu, för hon känner nog mer tillgivenhet mot honom nu än någonsin oxå. Så den som läser detta.. och tror att MR DNA är en ängel.. han har så jävla fel! Han gör felen han påstår att alla andra gör mot honom. Han är boven i dramat, o påkallar alla problem.. men vägrar inse dem. När man nästan hänger sig själv i sin dotters hem.. så är man inte frisk.. så allt jag bryr mej om nu.. är att hunden kommer därifrån.. och vädjar.. verkligen VÄDJAR till dem som ser honom... ta hunden därifrån.. kontakta mej så hämtar jag den. Vilde heter han. Nog om aset.. suck..
är mest arg på mig själv, och skamsen för alla som vet om att han vart här.. säger nu.. va va d vi sa... men en moders instinkt att försöka få fadern till barnet att finnas för henne.. den e så stark. Och när barnet i sig bara älskar sin far ovillkorligt... då är det så svårt att hålla honom borta ur hennes liv. Hur ska man förklara för en 6 åring lixom...?? Men nu har hon sett med egna ögon.. och förstår lite grann.. att pappa kan inte träffa dig förrän han mår bra igen. För han kan inte vara med andra människor som du sett... för han blir arg till slut.. bara för att han mår inte bra.... sen finner ja inget mer att säga.. :( Gör ont i hjärtat bara.. att jag är så blåögd o tror gott jämnt.. och ger chans på chans.. o kommer säkerligen göra det igen om nått år.. suck.. jaja.. mitt psyke e fuckat just nu pga detta... och att det dyker upp problem på problem.. gör att man mår äääännu sämre. Måste finna styrkan inombords! PUH
AVSLUT
Har du nu orkat läsa ända hit, så förstår du nu säkert att jag är ganska uppriven.. att jag inte kan hantera allt just nu.. men försöker.. försöker tänka positivt.. och ladda om batterierna.. ska försöka ta mej utanför dörren nu. För det behövs.. både jag o Freja behöver miljöombyte.. ska bara äta något först. Kanske är bra..
Sköt om er därute. Och va inte allt för hård emot hur jag hanterar olika situationer.. för jag har kämpat såhär hela mitt liv med allt som händer.. och försöker för en gångs skull hålla mig undan, men det rinner över till slut. Alla har en gräns, även du som sitter där med en perfekt tillvaro.. bra inkomst... inga skulder... ett ordnat familje och vänskaps liv.. bara det att har man det så ordnat.. så är nog mitt liv rena mardrömmen i era ögon.. och nog mkt svårt att ens tänka sig in i. Men jag har verkligen sett baksidan av livet i sig, och ändå överlevt.. och jag tänker fortsätta överleva.. för jag är tamej fan stark!!!! Och bor helt underbart här i vårt hus, som vi förövrigt hyr. Med våra hundar och barn och de vänner vi har runt oss och den underbara familj som stöttat oss under detta år som varit.. och som bara finns där.. utan krav!!!!
Kärlek till alla... <3<3<3
just nu sitter ja vid köksbordet, lyssnar på vinnarbidraget från eurovision finalen som ljuder ur radion just nu. Hundarna ligger i soffan o slappar.. Freja har gett upp tjatandet om att få spela tv spel och gått upp på sitt rum. Vill igentligen att hon ska gå ut, men hur kul har hon ute själv?? Inte alls kanske.. måste finna energi till att göra något med henne sen. vill ut o kolla efter svamp o bär.. kanske ska vänta tills älskling är hemma efter jobbet igen.. hmmm.. mkt tankar..
allmänt idag mår ja skit.. tror ja lider av feting PMS o samtidigt har vart med om en jävla massa skit den senaste månaden så ja spyr snart... men men.. jag tar mej igenom detta oxå precis som alla andra gånger.. vissa är bara ämnade för att ha problem runt sig.. o ja e en av dem.. i perioder! :( Även om ja inte vill ha skit runt mej så dras det till mig på nått sätt. Men vi ska börja i rätt ände.. så jag får ur mej allt i rätt ordning..
och den som inte har orken att läsa nu.. bör sluta nu.. för ja skriver av mig och vill man läsa och sen sitta o klaga på hur jag sköter mina problem eller inte.. då har man inte här o göra.. läs gärna, ha en åsikt.. men jag gör som jag gör.. och alla val är inte de bästa som jag gjort under åren och även de man fortfarande gjort och gör.. ni kommer förstå längre in i bloggen.
So.. here it goes...
IHOPFLYTT
Ja.. jag och min älskade karl Mathias flyttade ihop den 21e oktober 2010.. det var inte smärtfritt direkt som sagt. Det var ex som spökade i hans liv som förstörde mkt bra stämning och min tro på detta förhållande. Jag tvekade väldigt väldigt länge. Vi hade nästan ingen gemensam inkomst hela hösten/vintern... vi fick vända på varenda liten krona för att överleva.. men vi klarade det... tack o lov så fick vi in extra pengar i omgångar i takt med att valparna blev sålda under hösten. Sen att Mattias fick tatto kunder hjälpte oxå till väldigt mkt. Annars vet i fan hur detta hade slutat. Ju kallare det va ute, desto högre elräkningar.. upp mot nästan 4000 i månaden ett tag.. det var hårt... det resulterade i att vi inte kunde hämta Wilma (Mathias dotter) som bor uppe i dalarna med sin mor under hela första 5 månaderna nu 2011.. och det tog hårt på Mathias oxå.. plus att Freja inte träffade sin far heller.. och hade inte gjort sen oktober 2010. Då allt sket sej totalt.. det kommer vi till senare oxå.. Men nu har vi det bra ihop, jag o Mathias o Freja.. Och Wilma när hon är hos oss. :) Under Mathias arbetslösa period så slet han som ett djur här hemma istället. Fällde träd efter träd.. vi fällde alla de stora granarna vi hade utanför huset oxå.. och det var häftigt kan ja säga.. men kämpigt... han var så otroligt duktig. Han har fixat inne i rummet där vi hade valparna och renoverat det och satt upp stärkande vägg oxå.. så nu ska vi bara måla om därinne, så är det klart oxå. :) Jag jobbade för en städfirma, och det var ett kämpigt jobb och jag mådde inte bra under en lång period där. Hade valpar att ta hand om först och främst.. sen barn, ett förhållande som vi försökte få att fungera, sen åka till jobb o försöka sköta det.. allt sket sej ett tag där kan man säga. Men nu så har vi det okej iaf.. :)
ABORT
I denna period under hösten.. så gjorde vi ett dumt val, i tron att allt skulle lösa sig direkt med jobb för Mathias när han flyttat hit. Han blev lovad jobb, men fick aldrig det till slut iaf.. vi valde att bli med barn. Och det blev vi oxå.. jag totalförändrades såklart.. för min kropp och hormoner fungerar inte som det ska kan man säga... jag ökade i vikt o en rasande fart.. 15 kg la ja på mej.. mådde skit för det.. var osäker på förhållandet, vi hade inga pengar, och jul och nyår kom.. vi hade en helvetes jul oxå.. då mathias väntade sej att få ned sin dotter till jul, så blev det ej så.. och tur var det nu i efterhand.. för Freja låg i världens magsjuka under hela julen. :( Jag mådde skitilla under hela den gravida perioden.. var trött.. gjorde absolut ingenting hemma nästintill.. och Mathias fick inget jobb. Inte jag heller för den delen... Det slutade med att jag beställde tid för abort.. i januari gjordes den, och det är bland det värsta jag gjort. Hemma dessutom och det var en sån smärta som inte går att förklara... som att föda barn, fast utan lyckan.. :( och smärtan kommer man ihåg... jävlar i min själ.. never again!!!!! Men det var ett bra val såhär i efterhand, för vi hade ingen inkomst.. jag mådde inte bra.. vi var inte säkra som par.. och allt var upp och ned. Men skulle vi behållt det, hade det kikat ut nu i augusti.. och visst, man tänker ofta på vad det hade blivit.. och vet att det hade fått en fantastisk far. Men vi har ju inte gett upp planer om barn.. den som lever får se när det ploppar ut en liten underbar varelse. :)
OPERATION
Bara en vecka efter aborten.. så blev jag opererad oxå.. tog bort lymfköttlar och det var inte en trevlig upplevelse heller. Hade jätteont i flera veckor i såret.. blev sövd och det är inte fräckt heller.. var helt handikappad.. och gick som en zombi den första veckan efter där. Fick äta smärtstillande jättelänge tills såret läkt. Jag är livrädd för sprutor, så att ja ens klarade av när de satte narkoskanylen.. det är ofantligt. 31 år gammal och gråter som ett litet barn när en spruta kommer fram.. helt sjukt. Men sån är jag.. det går aldrig ur mej tyvärr.. :( Men nu är såret läkt.. jag har ett decimeter långt ärr på halsen och ser ut som ja vart i knivslagsmål där... det skall tonas ned, men tror inte det gör det. Jag kan inte klia rätt på ärret, för då gör det ont och det känns obehagligt fortfarande om ja kommer åt det. :S Men skit som man får leva med...
VIKTEN
Som sagt, så gick jag upp ytterligare 15 kg under graviditetsperioden och ihopflytt osv... och lyckades nu o våras gå ned 8 kg av dem med hjälp utav promenader och GI kost. Men sen hände något... vi hade inte råd med gi mat till mej just då, det blev kalas på kalas... sen dog det ut. Och min motivation försvann.. jag är sån.. en periodare.. är jäääävligt ihärdig en period.. och sköter kost och allt.. sen dör det bara av. Jag har inte gaist till att stå på mej.. där är ja så jävla svag så det finns inte.. jag kan verka hård utåt.. men är så jävla skör inombords så det finns inte. Och minsta lilla motgång kan sänka mig totalt.. inte lika hårt nu som förr.. men när det kommer till att kämpa med min kropp och vikt.. där tappar jag tålamodet och ger upp helt enkelt. Man sitter och klagar över sitt jävla fett o feta röv o hit o dit.. men gör man något åt det sen då? Nej.. för man är så jävla lat.. och sen tycker ja det e så jävla orättvist.. att vissa människor ska behöva kämpa sönder sej för att ens få känna på liiiite utav känslan av att vara snygg i formen.. medans andra bara kan pusta ut lite luft och kissa lite så går de ned 5 kg på en dag. Orättvist med olika DNA.. men man får bara gilla läget. Sitter man där och mölar i sig gottesaker och inte tänker på portioner eller äter regelbundet, vilket jag alltid gjort annars.. ätit regelbundet... så får man ju skylla sig själv. Ingen sitter där med en tratt o maler ned det i halsen på en lixom.. Sen att man bor ihop med en (lr två) som kan äta precis vad som helst utan att gå upp ett gram.. det gör inte saken lättare. Hade de vart så att han oxå hade behövt tappa några kilo.. hade vi kunnat göra det ihop och stöttat varann.. det hade vart så mkt lättare. Men men.. får väl ta tag i mig själv igen.. den 30e augusti så öpnnar Sportlife i Lysekil, sägs det.. och då ska ja börja där. Längtar efter och saknar att gymma o träna olika pass. Så ja.. Här sitter man.. väger alldeles för mkt, klagar alldeles för mkt o gör alllldeeeeles för lite åt saken.
FREJA
Min underbara dotter. Hon är 6 år nu. Och börjar "Nollan" som det heter till hösten nu. Hon är så stor, och jag hinner inte med i hennes tempo alltid. Hon har så roliga uttryck och pratar o tjatar i ett. Hon har mkt energi, men gillar att sova länge. :) Hon har så mkt kärlek i sin kropp. Och jag försöker göra allt man orkar som mor. Och utan sin far i sitt liv, krävs det lite extra utav mig som mamma. Men Mathias har axlat fadersrollen ganska bra gentemot henne. Det är inte lätt att handskas med ett barn som inte är sitt egna, man är van vid ett beteende hos sitt egna barn.. och det är oftast inte likt det andra barnets. Freja är sååå mkt mer på sååå många plan än vad Wilma är.. dessutom är Freja 2 år äldre och har en helt annan starkare vilja ju äldre hon blir. Och det har hon iof haft alltid.. hon har haft och får fortfarande såna vredesutbrott när hon inte får som hon vill. När hon va liten kunde hon skrika i 45 minuter i sträck.. som sen slutade i total matthet utav henne sen. Medans Wilma gråter som en gris när hon blir trött, hon säger inte mkt när hon inte får som hon vill.. utan följer bara reglerna och gör oftast som man säger. Hon behöver igentligen bara påminnas om vad hon skall göra istället för det hon gör för tillfället. Medans Freja verkligen trotsar på riktigt! Men sen är Freja på hemmaplan, och Wilma har andra beteenden hemma hos sin mor.. precis som alla barn har hos sina föräldrar. Men Freja är en mkt kärleksfull docka.. och jag får ofta beröm för hur underbar hon är och hur go hon är. Har jag då misslyckats med min uppfostran?? Jag tror inte det iaf.. men man är aldrig perfekt som förälder.. man gör många fel under åren.. och man tvivlar ofta på om man är en bra förälder....men i slutändan så vill man bara sitt barn väl. Den som är en funtad förälder väljer ju sitt barn i första hand i alla lägen. Sen finns d ju dårar som prioriterar annat.. och det kommer vi oxå till sen.
WILMA
Hon är en från början när ja träffade henne en mkt blyg och pappig liten tjej. Men ju mer man lärt känna henne, har hon så många fler roliga egenskaper. Uttryck o beteende. :) Numera är hon en så framåt o kontakt tagande tjej.. hon börjar hoppa på ett ben o vill att man ska titta på henne när det är någon ny i närheten. :) Vi har som sagt inte kunnat ha henne under hela våren iår, men under hela juni var hon hos oss.. och vi hoppas på att få ned henne snart igen. :) Hon och Freja leker så fint ihop, och de älskar varann som systrar. Och det e jättekul att se och iakta. Och Freja är lite av en lill mamma o leder Wilma överallt i alla lekar.. och det blir tillslut motstånd från Wilma oxå. :) För hon är bestämd när man lyssnar på avstånd. :) De är underbara dessa varelser. :) <3
BÄSTA VÄNNER??
Nu börjar vi närma oss nutid, lr va man ska säga.. den senaste månaden har det hänt en jäkla massa skit kan man säga.. och bland annat med en utav mina bästa vänner som ja en gång har haft. Vi har drygt 7,5 år bakom oss.. och har haft våra bråk och konflikter.. men alltid klarat ut dem. Men denna gång tror ja inte det kommer bli löst. I mina ögon har hon gjort ett dåligt val, och kunde inte hantera min ilska över det. Och det resluterade i hårda ord emot varann och elaka påståenden från hennes sida gentemot min oxå. Hon anser alldeles säkert att jag betett mig illa oxå.. och det gjorde jag oxå med all säkerhet. Men när man blir påhoppad som dålig mor etc.. då slår det slint. För det e d värsta man kan säga till någon, som dessutom kämpat sig igenom alla år av motgångar. Så ja.. vår vänksap avslutades, jag mådde och mår skit för det.. för inget man vill lixom.. men ibland är det de bästa då man har så mkt konflikter hela tiden och den ena inte känner sej uppmärksammad 24/7 utav mej tex. Då blir det som det blir.. vi matchar inte längre och så är det i relationer under hela livet. Man får olika värderingar under åren... och ibland så klaffar inte de. Och då blir det som det blir... tyvärr. :(
VÄNNER...
Under all denna uppståndelse så fick jag däremot en ny(gammal) vänskap att väckas till liv, och bara genom att prata ut om saker o ting.. så gick en del ljus upp för oss. Och det känns skönt! <3 Hon vet vem hon är <3 Sen har jag kommit mina goa vänner här i Brastad närmre igen. Och det värmer faktiskt! <3 Vi har oxå haft våra resor genom åren, men vi har rett ut allt sådant och nu umgås vi på ett goare plan än innan. Och jag inser ju att jag inte alltid betedde mej bäst i alla lägen där oxå.. och försöker undvika att betee mej så som då.. men man är ju bara människa och om jag faller tillbaka i ett visst beteende, önskar ja att någon leder mej rätt på vägen igen.. även om jag då blir lite kinkig.. så ger det bättre utdelning i slutändan. :)
JOBB
Mathias fick sej ett jobb till sist.. och det kom inte en dag försent. :) Men anställningen varar bara till september som vi vet nu... men vi hoppas ju på att han får fast, för de behöver fler anställda.. och han verkar ju få bra kritik där. Jag själv har fått ett vikariat och är hemskt nöjd med det oxå.. men ser ju helst att man har en fast tjänst såklart. :) men jag letar vidare och hoppas på det bästa. :=)
SMÅSKIT
Lite mer gnäll nu då.. förra fredagen.. den 8e juli.. åkte vi för att köpa en begagnad diskmaskin.. den skulle fungera felfritt.. jodå.. visst sörrö.. kommer hem.. kopplar in skiten.. funkar den? Nej... då är backventilen paj.. så antingen får vi inhandla en ny sådan.. eller en ny diskmaskin.. suck.. annars så fungerar den... jäääävligt irriterande bara. För ja haaaaatar att diska, det e det värsta jag vet.. o den som känner mej.. vet att det oftast står disk i diskhon.. bara för att ja oooorkar inte med det. haha.. men stör man sej på det när man är här.. så får man hemskt gärna diska för mej.. hahaha...
MR DNA
Ja ni.. han va här på besök här förra veckan. Jag kan täääänka mig att det var delade meningar om den saken inom allmänheten som visste om detta. Jag vet ju hur snacket går lixom... men det gick ju faktiskt bra.. de 2 första dagarna... :S Då fick Freja lite utav den uppmärksamhet hon ville ha, men han var inte riktigt som han bör ändå. Telefonen KLISTRAD i handen, jag fick i vanlig ordning påminna honom om fokusen på Freja. Sen eskalerade det hela med att han blev mer deppad, tjafs med den han va inneboende hos, hunden kastrerades, mitt tålamod dog.. och han blev apatisk. Sen kommer det fram då.. (vad förvånade alla kommer bli nu.. not!) att han minsann tagit "skit" i helgen som var, dagarna innan han kom hit. suck.. och är då hans kropp van vid att ha en viss del av tex cannabis lr liknande i sin kropp.. o sen helt plötsligt inte.. ja ni fattar.. avis i mitt revir. INTE OKEJ! Det hela resulterade iaf i att vi hamna i världens jävla bråk. Han respekterade inte mina regler, att hans barn va i närheten, att hundarna va sönder stressade.. och jag fick kroppsligen putta ut honom ur mitt hem och ringa hit min älskade älskade bror Jörgen! Han har alltid lyckats lugna ned mr DNA annars.. men inte denna gången.. eller jo.. Mr DNA va ju mer lugn än innan.. men han skylde inga medel till att dämpa sina olämpliga ord och uttryck gentemot mej, trots att Jörgen satt där. Till slut fick ja iväg freja till en kompis så hon fick annat att tänka på, för hon va på övervångingen och såg på tv och målade... så hon slapp se allt skit! Sen kom farbror blå och hämtade MR DNA och körde bort honom och den stackars hunden härifrån. Jag ville behålla hunden här, för att få ordning på honom och sen omplacera honom.. men MR DNA vägrade.. och nu i efterhand har ja kommit på att hunden fortfarande är reggad på mig som uppfödare, för några jordbrukspapper är inte inskickade ifrån hans sida. och nu.. strosar MR DNA runt i GBG och bor på centralstation, trappuppgångar etc och proppar i sig det ena efter det ena.. och har mage att påstå att det är en bra miljö för hunden.. som DESSUTOM ÄR nykastrerad. Det är så synd om honom, hunden alltså.. och bara de dagar han va här.. tydde han sig till mig.. för han fick rutiner här.. han fick känna flockkänsla o trygghet... han fick kärlek och regler.. jag tog hand om honom mer än va MR DNA gjorde då han bara låg o va deppad. Vilket vittnen kan intyga som mötte honom oxå.... Ne.. ja e så frustrerad.. Han lider av sjukdomar som måste diagnosiseras och få rätt medicinering.. han måste läggas in på hem, lära sig leva normalt liv och komma ifrån det helvetet han är i.. vi erbjöd honom logi tills han kommit på fötter igen, men de händerna bet han i.. som födde honom denna vecka som var... "bildligt talat" och sen pissar på allt vad respekt heter gentemot sina barn, hund o medmänniskor. Så just nu har ja en dotter som är så frustrerad inombords, för hon tror inte att hennes far gillar henne.. och är arg för att han var dum mot sin mamma så mamma börja gråta. Allt vår energi går åt till här nu är att få henne känna sig älskad, mer än någonsin... och att hon vet vem som verkligen gör det! Hon säger pappa till Mathias nu, för hon känner nog mer tillgivenhet mot honom nu än någonsin oxå. Så den som läser detta.. och tror att MR DNA är en ängel.. han har så jävla fel! Han gör felen han påstår att alla andra gör mot honom. Han är boven i dramat, o påkallar alla problem.. men vägrar inse dem. När man nästan hänger sig själv i sin dotters hem.. så är man inte frisk.. så allt jag bryr mej om nu.. är att hunden kommer därifrån.. och vädjar.. verkligen VÄDJAR till dem som ser honom... ta hunden därifrån.. kontakta mej så hämtar jag den. Vilde heter han. Nog om aset.. suck..
är mest arg på mig själv, och skamsen för alla som vet om att han vart här.. säger nu.. va va d vi sa... men en moders instinkt att försöka få fadern till barnet att finnas för henne.. den e så stark. Och när barnet i sig bara älskar sin far ovillkorligt... då är det så svårt att hålla honom borta ur hennes liv. Hur ska man förklara för en 6 åring lixom...?? Men nu har hon sett med egna ögon.. och förstår lite grann.. att pappa kan inte träffa dig förrän han mår bra igen. För han kan inte vara med andra människor som du sett... för han blir arg till slut.. bara för att han mår inte bra.... sen finner ja inget mer att säga.. :( Gör ont i hjärtat bara.. att jag är så blåögd o tror gott jämnt.. och ger chans på chans.. o kommer säkerligen göra det igen om nått år.. suck.. jaja.. mitt psyke e fuckat just nu pga detta... och att det dyker upp problem på problem.. gör att man mår äääännu sämre. Måste finna styrkan inombords! PUH
AVSLUT
Har du nu orkat läsa ända hit, så förstår du nu säkert att jag är ganska uppriven.. att jag inte kan hantera allt just nu.. men försöker.. försöker tänka positivt.. och ladda om batterierna.. ska försöka ta mej utanför dörren nu. För det behövs.. både jag o Freja behöver miljöombyte.. ska bara äta något först. Kanske är bra..
Sköt om er därute. Och va inte allt för hård emot hur jag hanterar olika situationer.. för jag har kämpat såhär hela mitt liv med allt som händer.. och försöker för en gångs skull hålla mig undan, men det rinner över till slut. Alla har en gräns, även du som sitter där med en perfekt tillvaro.. bra inkomst... inga skulder... ett ordnat familje och vänskaps liv.. bara det att har man det så ordnat.. så är nog mitt liv rena mardrömmen i era ögon.. och nog mkt svårt att ens tänka sig in i. Men jag har verkligen sett baksidan av livet i sig, och ändå överlevt.. och jag tänker fortsätta överleva.. för jag är tamej fan stark!!!! Och bor helt underbart här i vårt hus, som vi förövrigt hyr. Med våra hundar och barn och de vänner vi har runt oss och den underbara familj som stöttat oss under detta år som varit.. och som bara finns där.. utan krav!!!!
Kärlek till alla... <3<3<3
Kommentarer
Trackback
